Verksamheter med annan valuta än koncernvalutan
Svenska moderföretag som innehar andelar i dotterföretag, intresseföretag eller
joint ventures som har en annan valuta än koncernens redovisningsvaluta skall konsolidera
dessa verksamheter i sin svenska koncernredovisning omräknat till koncernens redovisningsvaluta.
Koncernens redovisningsvaluta skall enligt årsredovisningslagen (1995:1554) vara densamma som moderföretagets redovisningsvaluta. Ett svenskt företag kan välja att ha SEK eller EUR som sin redovisningsvaluta. I en koncern kan det förekomma att verksamheter har en redovisningsvaluta som skiljer sig från koncernens redovisningsvaluta och det behöver inte bero på att det handlar om en utlandsverksamhet.
Bokföringsnämndens K3-rekommendation (Kap. 30) och IASB:s rekommendation IAS 21 anger hur balansräkningar och resultaträkningar i annan valuta skall omräknas till koncernens rapportvaluta. En annan valuta än koncernens redovisningsvaluta kan förekomma i redovisningar för svenska verksamheter och utlandsverksamheter. Med utlandsverksamheter menas dotterföretag, intresseföretag, joint ventures eller filialer som är registrerade i eller bedrivs i utlandet.
En utlandsverksamhet kan klassificeras som en integrerad utlandsverksamhet eller som en självständig utlandsverksamhet. Klassificeringen görs utifrån vilken typ av utlandsverksamhet det rör sig om eller rättare sagt vilken relation utlandsverksamheten har till det rapporterande företaget. Den här typen av klassificering kan även göras för en svensk verksamhet som har en annan valuta än koncernens redovisningsvaluta.
En integrerad utlandsverksamhet drivs som om den var en utvidgning av det rapporterande företagets verksamhet. I en integrerad utlandsverksamhet förekommer det många transaktioner mellan utlandsverksamheten och det rapporterande företaget. En integrerad utlandsverksamhet är exempelvis en utlandsverksamhet som säljer varor köpta från eller tillverkar varor till det rapporterande företaget. De omfattande transaktionerna mellan en integrerad utlandsverksamhet och ett rapporterande företag gör att växelkursförändringar löpande påverkar respektive företags kassaflöden.
En självständig utlandsverksamhet erhåller likvida medel, tar upp lån och har kostnader och intäkter huvudsakligen i den lokala valutan. En självständig utlandsverksamhet kan dock ha transaktioner i utländska valutor. Då det inte förekommer omfattande transaktioner mellan en självständig utlandsverksamhet och det rapporterande företaget så påverkar inte växelkursförändringar mellan utlandsverksamhetens lokala valuta och det rapporterande företagets valuta kassaflödena i respektiv företags löpande verksamhet. En självständig utlandsverksamhet kan sägas utgöra en ren investering för det rapporterande företaget.
Följande punkter utgör indikationer på att en utlandsversamhet skall klassificeras som en självständig verksamhet:
Det finns två huvudmetoder för omräkning av valuta, den ena metoden kallas den monetära metoden och den andra metoden kallas dagskursmetoden. Enligt gällande redovisningsrekommendationer, IFRS och K3, så är det endast dagskursmetoden som får tillämpas för omräkning av balansräkningar och resultaträkning till koncernens redovisningsvaluta.
Den monetära metoden för omräkning har traditionellt sätt använts på integrerade utlandsverksamheter. Den monetära metoden innebär att monetära tillgångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas enligt balansdagskursen, icke-monetära tillgångar och skulder i utländsk valuta som redovisas enligt anskaffningsvärdemetoden skall omräknas enligt valutakursen vid anskaffningstillfället och icke-monetära tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde skall omräknas enligt valutakursen vid värderingstidpunkten. Intäkter och kostnader i resultaträkningen skall omräknas enligt en genomsnittlig valutakurs under året förutom när det gäller poster i resultaträkningen som hör till icke-monetära tillgångar och skulder, dessa poster skall omräknas till valutakursen vid anskaffningstillfället eller värderingstillfället.
Dagskursmetoden innebär att tillgångar och skulder i utländsk valuta omräknas enligt balansdagskursen och att intäkter och kostnader i utländsk valuta omräknas enligt en genomsnittlig valutakurs under året. Resultaträkningar och balansräkningar för verksamheter som befinner sig i höginflationsländer skall inflationsjusteras innan omräkning enligt dagskursmetoden sker.
Enligt bokföringsnämndens K3-rekommendation och IFRS så skall ett dotterföretag som rapporterar i annan valuta än koncernens redovisningsvaluta räkna om intäkter och kostnader samt tillgångar och skulder till redovisningsvalutan på följande sätt:
a) Tillgångar och skulder, inklusive jämförelsetal, till respektive balansdagskurs.
b) Intäkter och kostnader, inklusive jämförelsetal, till avistakursen per varje dag för affärshändelserna, om inte företaget använder en kurs som utgör en approximation av den faktiska kursen.
När det gäller omräkningen av intäkter och kostnader så får man använda sig av en approximation till dagskurser, exempelvis en genomsnittlig valutakurs under året. Det kan rent praktiskt vara tidskrävande att räkna om alla affärshändelser till koncernens redovisningsvaluta om man måste göra detta manuellt.
Valutakursdifferenser som uppkommer vid omräkningen ska redovisas direkt mot eget kapital. Avyttras det svenska dotterföretaget eller utlandsverksamheten ska de ackumulerade valutakursdifferenserna redovisas i resultaträkningen.
Härrör valutakursdifferenserna från ett delägt svenskt dotterföretag eller en delägd utlandsverksamhet som omfattas av koncernredovisningen, ska de ackumulerade kursdifferenser som uppkommer vid omräkningen och som är hänförbara till minoritetsandelarna fördelas på och redovisas som en del av minoritetsintresset i koncernbalansräkningen.
Rapporterar ett dotterföretag eller en utlandsverksamhet i en valuta i ett höginflationsland, ska intäkter och kostnader samt tillgångar och skulder räknas om enligt den av EU-kommissionen antagna internationella redovisningsstandarden IAS 29 Finansiell rapportering i höginflationsländer.
I IASB:s rekommendation IAS 21 görs inte någon distinktion mellan integrerade utlandsverksamheter och självständiga utlandsverksamheter, i denna rekommendation används funktionell valuta istället. Den funktionella valutan är valutan i den primära ekonomiska miljön som en verksamhet verkar i. Det finns många faktorer som kan användas för att bestämma den funktionella valutan, men man kan säga att en integrerad utlandsverksamhet antas ha samma funktionella valuta som det rapporterande moderföretaget. Ett dotterföretag skall kunna upprätta sin redovisning i den funktionella valutan enligt IAS 21. Belopp i funktionell valuta skall omräknas till presentationsvalutan (rapporteringsvalutan) i enlighet med dagskursmetoden, det vill säga belopp i balansräkningen omräknas enligt balansdagskurs och belopp i resultaträkningen omräknas enligt genomsnittskurs för året. För utlandsverksamheter i höginflationsländer skall deras balansräkningar och resultaträkningar först inflationsjusteras enligt IAS 29 innan omräkning till presentationsvalutan sker.
Uppdaterad: 2017-02-22
Koncernens redovisningsvaluta skall enligt årsredovisningslagen (1995:1554) vara densamma som moderföretagets redovisningsvaluta. Ett svenskt företag kan välja att ha SEK eller EUR som sin redovisningsvaluta. I en koncern kan det förekomma att verksamheter har en redovisningsvaluta som skiljer sig från koncernens redovisningsvaluta och det behöver inte bero på att det handlar om en utlandsverksamhet.
Bokföringsnämndens K3-rekommendation (Kap. 30) och IASB:s rekommendation IAS 21 anger hur balansräkningar och resultaträkningar i annan valuta skall omräknas till koncernens rapportvaluta. En annan valuta än koncernens redovisningsvaluta kan förekomma i redovisningar för svenska verksamheter och utlandsverksamheter. Med utlandsverksamheter menas dotterföretag, intresseföretag, joint ventures eller filialer som är registrerade i eller bedrivs i utlandet.
En utlandsverksamhet kan klassificeras som en integrerad utlandsverksamhet eller som en självständig utlandsverksamhet. Klassificeringen görs utifrån vilken typ av utlandsverksamhet det rör sig om eller rättare sagt vilken relation utlandsverksamheten har till det rapporterande företaget. Den här typen av klassificering kan även göras för en svensk verksamhet som har en annan valuta än koncernens redovisningsvaluta.
En integrerad utlandsverksamhet drivs som om den var en utvidgning av det rapporterande företagets verksamhet. I en integrerad utlandsverksamhet förekommer det många transaktioner mellan utlandsverksamheten och det rapporterande företaget. En integrerad utlandsverksamhet är exempelvis en utlandsverksamhet som säljer varor köpta från eller tillverkar varor till det rapporterande företaget. De omfattande transaktionerna mellan en integrerad utlandsverksamhet och ett rapporterande företag gör att växelkursförändringar löpande påverkar respektive företags kassaflöden.
En självständig utlandsverksamhet erhåller likvida medel, tar upp lån och har kostnader och intäkter huvudsakligen i den lokala valutan. En självständig utlandsverksamhet kan dock ha transaktioner i utländska valutor. Då det inte förekommer omfattande transaktioner mellan en självständig utlandsverksamhet och det rapporterande företaget så påverkar inte växelkursförändringar mellan utlandsverksamhetens lokala valuta och det rapporterande företagets valuta kassaflödena i respektiv företags löpande verksamhet. En självständig utlandsverksamhet kan sägas utgöra en ren investering för det rapporterande företaget.
Följande punkter utgör indikationer på att en utlandsversamhet skall klassificeras som en självständig verksamhet:
- Utlandsverksamheten bedrivs med hög självständighet även om det rapporterande företaget utövar inflytande över verksamheten.
- Endast en liten del av antalet transaktioner i utlandsverksamheten görs med det rapporterande företaget.
- Utlandsverksamheten är självfinansierad eller lokalt finansierad, några större lån från det rapporterande företaget finns inte i utlandsverksamheten.
- Löner och inköp i utlandsverksamheten betalas till största delen i den lokala valutan.
- Utlandsverksamhetens fakturering sker i huvudsak i en annan valuta än det rapporterande företagets valuta.
- Det rapporterande företagets kassaflöde påverkas inte direkt av den löpande verksamheten i utlandsverksamheten
Det finns två huvudmetoder för omräkning av valuta, den ena metoden kallas den monetära metoden och den andra metoden kallas dagskursmetoden. Enligt gällande redovisningsrekommendationer, IFRS och K3, så är det endast dagskursmetoden som får tillämpas för omräkning av balansräkningar och resultaträkning till koncernens redovisningsvaluta.
Den monetära metoden för omräkning har traditionellt sätt använts på integrerade utlandsverksamheter. Den monetära metoden innebär att monetära tillgångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas enligt balansdagskursen, icke-monetära tillgångar och skulder i utländsk valuta som redovisas enligt anskaffningsvärdemetoden skall omräknas enligt valutakursen vid anskaffningstillfället och icke-monetära tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde skall omräknas enligt valutakursen vid värderingstidpunkten. Intäkter och kostnader i resultaträkningen skall omräknas enligt en genomsnittlig valutakurs under året förutom när det gäller poster i resultaträkningen som hör till icke-monetära tillgångar och skulder, dessa poster skall omräknas till valutakursen vid anskaffningstillfället eller värderingstillfället.
Dagskursmetoden innebär att tillgångar och skulder i utländsk valuta omräknas enligt balansdagskursen och att intäkter och kostnader i utländsk valuta omräknas enligt en genomsnittlig valutakurs under året. Resultaträkningar och balansräkningar för verksamheter som befinner sig i höginflationsländer skall inflationsjusteras innan omräkning enligt dagskursmetoden sker.
Enligt bokföringsnämndens K3-rekommendation och IFRS så skall ett dotterföretag som rapporterar i annan valuta än koncernens redovisningsvaluta räkna om intäkter och kostnader samt tillgångar och skulder till redovisningsvalutan på följande sätt:
a) Tillgångar och skulder, inklusive jämförelsetal, till respektive balansdagskurs.
b) Intäkter och kostnader, inklusive jämförelsetal, till avistakursen per varje dag för affärshändelserna, om inte företaget använder en kurs som utgör en approximation av den faktiska kursen.
När det gäller omräkningen av intäkter och kostnader så får man använda sig av en approximation till dagskurser, exempelvis en genomsnittlig valutakurs under året. Det kan rent praktiskt vara tidskrävande att räkna om alla affärshändelser till koncernens redovisningsvaluta om man måste göra detta manuellt.
Valutakursdifferenser som uppkommer vid omräkningen ska redovisas direkt mot eget kapital. Avyttras det svenska dotterföretaget eller utlandsverksamheten ska de ackumulerade valutakursdifferenserna redovisas i resultaträkningen.
Härrör valutakursdifferenserna från ett delägt svenskt dotterföretag eller en delägd utlandsverksamhet som omfattas av koncernredovisningen, ska de ackumulerade kursdifferenser som uppkommer vid omräkningen och som är hänförbara till minoritetsandelarna fördelas på och redovisas som en del av minoritetsintresset i koncernbalansräkningen.
Rapporterar ett dotterföretag eller en utlandsverksamhet i en valuta i ett höginflationsland, ska intäkter och kostnader samt tillgångar och skulder räknas om enligt den av EU-kommissionen antagna internationella redovisningsstandarden IAS 29 Finansiell rapportering i höginflationsländer.
I IASB:s rekommendation IAS 21 görs inte någon distinktion mellan integrerade utlandsverksamheter och självständiga utlandsverksamheter, i denna rekommendation används funktionell valuta istället. Den funktionella valutan är valutan i den primära ekonomiska miljön som en verksamhet verkar i. Det finns många faktorer som kan användas för att bestämma den funktionella valutan, men man kan säga att en integrerad utlandsverksamhet antas ha samma funktionella valuta som det rapporterande moderföretaget. Ett dotterföretag skall kunna upprätta sin redovisning i den funktionella valutan enligt IAS 21. Belopp i funktionell valuta skall omräknas till presentationsvalutan (rapporteringsvalutan) i enlighet med dagskursmetoden, det vill säga belopp i balansräkningen omräknas enligt balansdagskurs och belopp i resultaträkningen omräknas enligt genomsnittskurs för året. För utlandsverksamheter i höginflationsländer skall deras balansräkningar och resultaträkningar först inflationsjusteras enligt IAS 29 innan omräkning till presentationsvalutan sker.
Uppdaterad: 2017-02-22
Copyright 2009 © Koncernredovisning.biz